Tilspråkdeil

Artiklen

Där är bare twei grammatische artiklen in de Intergermanisch språk, bestämmt "de" und unbestämmt "ein". Dei är obligatorische ån de start af de sättning, obwål dëse artiklen kann mögligt friställte turch de bruk af buk- und filmtitlen, rëklamen, eigennämnen und demonimen. De grammatisch nummer, gänus und kasus gälde nit ån artiklen.

Substantiven (nämnende wörden)

Tüppische Intergermanische wörden kann have mangfäldige ändningen. De substantiven är pluralisërte allgemeint turch de suffix -en, mär eintalwörden als have ein -e ån de ände (til bispël flaske), wërde have ein -n tillägget ån de ände. Sommige eintalwörden have -en (til bispël wagen) und -el (til bispël fogel) ån de ände, så in dëtt fall, de pluralisërte suffixen wërde have de ändningen büttete mët de tillägget -n, wagen –> wagne –> wagnen und fogel –> fogle –>foglen.

De gänitif kasus är gäldet til substantiven turch de suffix -s ån de ände, obwål dat är ein friwillig kasus und där är ein alternatif til de gänitif kasus, mët de bruk "af", til bispël "Maries katt" und alternatift "katt af Marie"

Adjäktiven (beschrivende wörden ån nämnende wörden)

Dëse adjäktiven komme beför de substantif als in mange Germanische språken und bare kapitalisërte turch dëmonimen af länden, rëgionen, staten und städden. Dat är obligatorisch för adjäktiven til gälde mët de substantiven turch grammatisch nummer, så dei är pluralisërte als de substantiven.

Där är trie adjäktive komparisonen in Intergermanisch, positif, komparatif und superlatif.

• Ein positif form är ein grundläggend form af ein adjäktif; schön, wiktig, glükklig

• De komparative formen är schapte turch de suffix -er; schöner, wiktiger, glükkliger

• De superlative formen är schapte turch de suffix -st; schönst, wiktigst, glükkligst

De adjäktive komparisonen kann alternatift simplificërte mët de komparatif form "mër" und de superlatif form "meist". Alle adjäktiven är pluralisërte turch de -e ån de ände, mär dei är nit underlage til grammatisch kasus und gänus.

Adverben (beschrivende wörden ån adjäktiven)

De adverben kann wäre formërte und markërte als suffixen ån de ände af jëd adjäktif turch -t. Wor adjäktive wörden have -et oder -t ån de ände, adverben kann nog wäre formërte und identificërte turch -tet. De adverben kann nit wäre pluralisërte, ök nit underlag til grammatisch kasus und gänus.

Verben (makende wörden)

Nästen alle verben in Intergermanisch have de infinitif suffix -e ån de ände, mär ein af de verben äntwëder have de wal, als have de -e oder nit ån de ände, til bispël, stån(e). De verben föllge de ordning turch grammatische tiden (förtid, nutid, fremtid) und stämmningen (infinitif, imperatif, konditional). Dei have geine verbkonjugationen in Intergermanisch för de sake af neutralität und einfald lärnen, dat betüde, datt de verben är nit foränderte basërte ån de pronomen. Als in mange Germanische språken, Intergermanisch have de pluperfäkt, mët de suffix -t tillägget ån de ände af de verb, såwäll als "have" tillägget (ig have schrivet).

Hier är ein tabälle unden för de verb "schrive" in grammatische tiden: