Skip to main content
Sign in
Text

De Småll Schugenhus

Jakub UrbanczykAugust 29, 2026520 words

In ein småll schugenhus, twei mänsen, als frienden af demm sälven, tilsammen wönede glükkligt in frëden. De småll hus war omringet af treien und büschen, höge als ein stråle, foll af grönheit. De blümen würde blümste und bien summe, för datt til ånträkke nëktar.

De sonne stëg, oppfrüen unmiddelbart de dag, de winden blåse mildt, hören de lüden af raslende blädden und bäkkende treetwigen opp und nëd. De foglen begann til singe, als märken de start af de dag.

Ein småll hus, wor twei frienden af demm sälven wönede alleint. Beide af wëm war gärdneren und äntusiasten af de pipende lüden af åpnet natur. Ein småll hus, wor dat war de eintig hus, als omringet af swingende treien. Dëres hus war nit beschüttet turch de öflige weidene hindrunen, mär mët gröne höge büschen.

De twei frienden begann dëres dag ån morgen, als ein af wëm oppschörde äpplen, hindbëren, ärdbëren, und pären, tilwile ein ander plükke tomaten, gëluruten,  pastinaken und pärsilje fra dëres garden. Dei planërede köke suppe til avendmat.

Wannär dei blëf färdige, begann de twei frienden utföre dëres arbeit turch sneiden littel för littel af de twiglingen fra be büschen. Dei wollte sneide af de twiglingen, för datt til schape ein fimfkant-mönster, glige til hindrunen makt ut af blokken.

Als naturbewunderen, utforschte de twei frienden de ändlös schug und fölte beruligt af de raslende blädden, als de winden mildt blåse över. Såwäll de duven kurre und de sparfoglen kalle ån ein ander. In löp af dëtt jårtid, fëll mange eiknötten und eikhörnlingen löpte utrëde de fällte nötten und at demm. De twei frienden såu dëtt ögenblik, stillt stond in nähre afstand.

In dëres spacërgang, kamm de twei frienden över de stëkelige büschen und fand brombëren. Ein würde take ein tasche ut und sammle de brombëren und würde make marmelade in bröd. Dei kamm ök över röde und wite rëkblümen und afhämte sommige, för datt til bruke til dëres forsëring.

Gëgen de tid, datt dei kamm tilbake heim, forswand de sonne inn de dunkle wolken und de rëgen startede til falle. Dei kamm tilbake til de småll hus mët alle, als dei afhämtede in dëtt dag, freische blümen, frükten und grönsaken. Als de rëgen forstärke und de sonne gink nëd mët de himmel, dunkel als grotten, mët geinting sët, mär allein ein garden und dat rëgne als glatte kuglen und de büschen schinede af dröpplingen ut af de windöge.

Trots de spökt wäderändering, de twei frienden gink til köke suppe mët grönsaken afhämtete för wile. De pott war kokt und sprundlet, als ein vulkan spornte lava ut. Gëluruten und pastinaken war sneidte opp und pärsiljen bespränklte, als de grötrëgen fortsätte til hämmere nëd.

Als de suppe köke, trükkte de twei frienden und mäschte de brombëren, dat formede ein smaklig innsee füllt in ein schål. Dei tuk dëd ein brödsnëttling und smörede de marmelade und smakte als schugen wäxende und de grönheitslukt.

De avendmåltid kamm und de suppe, ein ocëan af freische grönsaken war förbereidet und tjenstet und freischheit överfüllt mët glädligheit. De twei frienden at dëres kökt suppe und blëf glükklige, trots de wëder rëgnede eländigt under de hël nacht.